Skulle Du, Skulle Jag

Den där klumpen är tillbaka.
Den som alltid sitter där när något inte står rätt till.
Suger på mitt inre,
slickar in allt i ett svart hål
och stampas ut någonstans på andra sidan.

Klumpen kom i samma ögonblick jag såg dina mungipor ge med sig.
De orkade inte,
de klarade inte trycka ända upp.
Du är för trött,
dina ögonlock trycker
och du orkar bara inte.
Men viljan finns kvar,
den ligger därinne någonstans
och iakttar varje slutande steg den missar.
Men den kommer så småningom nå sin utbrändhet
och förmultna på högst otrevligaste sätt.

Att hålla en låga i handen bränns,
men jag är villig att hålla den tills min hand blivit aska.
Vad som helst för att få livsglädjen att fortsätta,
få den att återuppta vad den lämnar,
starta på nytt igen och brinna vidare.
Oturligt nog är detta saker som händer,
men jag är fullkomligt ärlig när jag säger
när du slutar le
kommer en bit av mig att dö.