Field of the Lost (Where I Belong)

There’s a field west of here
I pass it every day on my way to work.
It’s muddy, mossy and covered in crawling insects.
I see abandoned kids playing with broken toys,
a shaggy dog patiently sitting in the same spot day in and day out
waiting for his master to pick him up.
I see two cats,
huddling up for warmth and shelter against the shallow breeze.
I see a forgotten legend,
trying to figure out why the history books left him behind.
There’s an army of soldiers anticipating extraction that will never arrive.
There’s a homeless man pushing a trolley filled with cans which he has collected over the years
but never found a machine to put them in.
I see a prophecy gone unfulfilled,
an empty storage
and a pyramid the Egyptians are trying  to rebuild.

No grass has ever seen the light of day
as the sun never shines here.
It hasn’t lit up the area for twenty years.

It’s a miserable place full of empty promises and leftover conversations,
floating around in search of someone to belong to,
but the rope they are tied to is holding them down.

This is the field I see every day on my way to work.
A purgatory for dying dreams and dried out ambitions.
It’s the field of the lost
and that’s where I belong.

Flyttar till Tumblr

På grund av popular demand makar jag nu min kreativitet till Tumblr.com istället. (länken kommer nedan.)
Anledningen till flytten är att det ska bli lättare att följa uppläggen. Hur som helst, även om jag flyttar till tumblr tror jag att jag fortfarande kommer använda mig av denna bloggen.
På tumblr kommer jag lägga ut de dikter jag även lagt upp här så att de folk som inte kunnat kommentera tidigare dikter ska få chansen igen!
Hoppas vi ses där!

[ http://alexjackralph.tumblr.com/ ]

Against the World With Nothing To Lose

The fire in the skies,

are telling me the world is more than pain and lies.

Are those fireflies?

Dear God I think I’m alive.

I swear,

if I look close enough I can see the sun set in her eyes.

That moment she touches me

is the moment I decide to keep going.

A frosty decision made from tenderness and frisky handshakes. 

She hugs like no one else,

a long, lingering embrace,

sending chills down my spine

and warmth to my cold soul.

It’s like I’m drunk without being intoxicated. 

One touch and she sends me flying to the moon 

then straight to the core of the earth

and back into my dull body

but now that you’ve touched my skin,

that you’ve looked at me

it feels like I could run a marathon.

But you and I are forbidden;

taboo.

If we start,

we’ll be hunted every second

every day. 

A breath will give us away

a laugh will set off the minefield

and we will burn like the wildfires in your eyes. 

We will be the mice,

they will be the cats,

with claws that cut us deeper than any knife.

They will flame us to the end of the world,

So take my hand

we’re in for a bumpy ride. 

the 'It'

It’s like walking barefoot in the grass,

falling into a pit of glass,

like fighting a pack of wolves,

like eating a newly baked cake,

like licking a snowflake off your lips,

like doing a belly-flop in the lake.

It’s when you decide to have a baby,

when you chose to abort it,

when you adopt a puppy,

and when you give it away.

It’s in the touch you need to complete the painting,

in the swing you make to force the golfball through the air.

It’s in the way the solders march forward,

the way they hold their rifles

and the way they celebrate.

It’s in the way the clouds cover the sun during the day

and the moon during the night.

It’s in the breath you take,

the move you make,

the chances you create

and the mistakes you taste.  

You’re forced to admit,

that 

it 

is 

everywhere

and will always be there

for as long as things keep breathing.

This Year's Blockbuster

You chewed me up and spat me out
picked me up
and threw me around,
now there’s only one thing left for you to do
take me down.

And I will be the grin
on every face
that hurts you.

I will be the cold
on your skin
when the winter comes.
I will be the burn
from the sun
when the summer arrives.

I will be the sky,
the air,
the ground
and the trees.

I will be the sneeze,
the tracker,
the animal that spreads the disease.

You might want to make sure you appreciate everything you have right now
before you step outside today.
Because I will be there,
in the shadows
and in the light.
Beware.

Certain Things Set In Stone

How do you show affection?
That you care?
Is it a touch,
or an exaggerated hug ?

Is it the way you kiss my lips?
Or is it the way your hand strokes mine?
Is it the way our hearts beats as one when we’re close together
or is it when we make eye contact?

How do you explain affection?
A complex word for love?
Or just a synonym?

And where does it start?
First time you talk?
First time you’re in bed?

You know what I think?
I think affection
starts with
a simple
exchange
of
smiles.

I believe that life started with a smile.

Min Hjärna Är Som Ett Bibliotek

Ibland visualiserar jag att jag öppnar mitt huvud och plockar ut min hjärna,
lägger den på ett bord och bankar skiten ur den med en slägga.
Jag tror det är det enda sättet att verkligen komma nära inpå
och verkligen förstå hur jag själv fungerar.
Det är det enda sättet att ge andra insikt
om hur det är att leva med en konstant LSD infekterat bergochdal tankebana genom
färglada moln, kantiga noter och vad som bara kan beskrivas som cirkus musik.
Under detta är ett djup som många ofta får smaka på
men sällan får uppleva.
Men inom det djupa
det filosofiska
döljer sig också deprissionen
i form av en grå, tråkig bubbla som suger åt sig allt det negativa
och snurrar det runt, runt som kläder i en tvättmaskin

och slutar inte förrän alla saker blivit omhändertagna och bearbetade.
Men inte ens då är det lugn och ro.
Alla vardagsgrejer som måste skötas,
alla som måste ha uppmärksamhet,
samlas i egna fack lite här och var i olika former i olika skrymslen i min skalle
och glöms ofta bort.
Det är inte som att jag är självisk,
jag väljer bara tankeverksamhet framför praktiskt erfarenhet
och jag tror alltid det kommer vara så
till den dagen livet är färdig med mig.

The Real Bond Between Two People

Your scent gives me a drunken feeling.
I can hardly stand upright when I’m with you.
The smell makes me shake uncontrollably and sticks to the inside of my nostrils like gum.
And I love it.
It makes your eyes glow through the thick mist I fall into.
Those eyes,
never will forget how they glistened when I looked so deep into them.
Big,
beautiful,
stunning,
pieces of diamonds against the light.

Your hands are touching me,
my legs are shaking.
I gotta sit down.
But I don’t want to let go,
I don’t ever want to let go.
You touch me in a way no one has before,
and I swear I could see sparks.
We’re listening to our song.
The song that means everything in our relationship
is playing in the background.

Time does no longer matter
and there is only light around us.
It’s like we’re the only ones left in the whole world.
We hug so hard I think I’m going to choke,
but I don’t care,
because dying in your arms would be the best way to die.
I just need to know one thing
and one thing only
I need to know that you’re thinking of me;
because
I
will
always
think
of
You.

Det Hade Kanske Varit Lättare Att Se Om Jag Varit Blind Trots Allt

Du,
kära du,
kan du höra mig?
Jag behöver svar,
ett gott råd
en hjälpande knuff i rätt riktning.
Hur gjorde du när tiderna var tuffa?
När allt du rörde brann upp och försvann?
När varje andetag kändes tyngre än fotstegen du tog?
Vad gjorde du
när vad du än sa kom ut fel?
När dina händer darrade okontrollerat
oavsett vad du gjorde?
Vad gör man?
Vad gjorde du,
när dina egna problem vägde mer än alla världsproblemen tillsammans?
När fyrverkerierna på nyår signalerade ett nytt år och du kände redan då att du inte skulle åtstadkomma något?
När du fyller ett glas till med den starkaste alkoholen
och halsar den med den varmaste skammen människan känner till?
Vad för sorts liv är det man leder om man hela tiden sviker sig själv för att folk runt omkring en missar det?
Vill man visa det?
Det handlar väl om uppmärksamhet trots allt?
Inte förräns du kan balansera din mentalitet vet du vad som gäller.

Säg mig,
kära du,
min stjärna,
vad ska man göra,
när man gått vilse på en väg som alltid varit spikrak?

The Satisfying Feeling of Nostalgia

Swipe your hand against the wall,

go back a year,

remember the time,

the laughs,

the corny jokes,

the hugs,

all so real.

That’s the good one.

Lay on the floor and look up into the roof,

personal,

so personal.

Touch your chest,

rub the spot above your heart,

like you’re sandpapering the memories through your skin,

into your body,

directly into your veins,

to your heart,

where they belong.

That’s the right way.

Stand in the room where the last moments played out,

feel calm,

swallow

and take in the situation,

how it ended,

like it did,

smooth

and without pain.

That’s the path of well.

Smile,

because you’re in the center of where everything happens.

Where all your feelings suddenly come back to life,

the memories sawing through your head,

projected on the wall in front of you.

So you watch them like a movie.

You watch the life of someone who didn’t want to re-live life in any other way.

Smärtgränsens Fall

Det finns en smärtgräns för hur mycket hopp man väljer att ha.
Jag har valt att välja bort det,
då det finns tillfällen jag hoppats på så mycket på en gång
att när det gått emot och blivit motsatsen
har jag fallit från stegen och landat hårt på ansiktet.
Jag har varit härnere för länge och vill klättra upp,
och det kommer jag inte göra med hopp.
För många gånger har jag hållit det i min famn,
kramat om det tills jag blir skakig utav svaghet
bara för att det visar sig vara
så fel,
så svårt,
så hårt.
Ett fall från högsta pinnen ner på marken,
från topp humör till botten.
Säg vad du vill,
det har hänt mig,
så jag kan tala om hur det känns.
Föreställ dig att någon tar en isbit,
eller hundra,
(spelar egentligen ingen roll då båda alternativen gör lika ont)
och få dem kastade i ryggen.
Det gör så förbannat ont och du tappar andan.
Jag blir inte sur när någonting inte går som jag vill,
det är bara det att när jag hoppats på något som tydligt visat positivt,
så blir allting ruttet och dött när det visar sig i vitt och svart.

Ta inte förhoppningar med en nypa salt,
ta det med en handfull.

So She Bribed Karma

There’s a clouded judgement in the air tonight,
the stars are not bright enough to act as guidelines.
There are blanks all along the road,
feeding on the anxious.

You serenade the nerves with a soft velvet touch.
The feeling of tranquillity,
a shiver down the back of my spine.

The blank in the road,
the weak stars in the sky,
the velvet touch.
So passionately correct,
but not nearly as breathtaking
as the way you executed it.
To expand, prosper
and gnaw at the inside of every romantic scene ever to come around.

Be brief and don’t run too fast.
Hurry, but don’t dash.
You’re bleeding ink because the tattoos on your arms are dissolving.
You feel scarred but you see no marks.
You seek gold, but find dust.
What is it that really makes you tick?
Is it the instant reflex that tickles your impulses
or the fiery draught that’s been drying your eyes for days?
How much hair will you have left when the pieces align?
How much time will be wasted in the mine,
or the stable?
What must you do to feel satisfied?

Glory walks hand in hand with clarity,
Velvet touches and weak stars,
blanks and prospering,
whatever the reason
just be subtle.
Because there is not much left I’m willing to give up
for a life I’m not willing to have.

Equation of Life

Become,
overcome,
rebuild,
demolish,
pull back,
attack,
mean it,
regret it,
add,
delete,
accept,
decline,
pick up,
throw away,
keep,
let go,
friend,
enemy,
you are,
you aren’t,
what’s new,
what’s old,
hot,
cold,

explode,
reload.
Fire again.

Look out,
stay put,
find out,
forget,
care,
reject,
accept,
neglect,
wanted,
hated,
meaningful,
meaningless,

Explode,
reload.
Let’s go again

How Many Faces Do You Have?

You try to act nice

you tried it out twice

you gave me the dice

with your efforts to put everything right

But you talk like a ghost

surrounded by an unholy light

You do your best to shine

but every time you talk

it’s all nails and no chalk.

Your words give me whiplash

I’m afraid my back might snap.

Now I’m like a crazy cowboy taking a snooze on the train tracks.

I wish I was strong

but I can’t hold on

to a person who thinks all is right when everything’s wrong.

So I ask you to leave,

I beg you to go

these curtains needs to fall on your pathetic little show.

You’ve damaged a heart

you’ve screwed up a lot

you need to realize things are not as alright

as you paint them to be.

So stop acting a saint,

it’s kind of too late

to mend this broken bridge 

which you tore down with our faith.

Put your money where your mouth is,

take the car and leave

my life is about to start and I have no aces left up my sleeve.

Skulle Du, Skulle Jag

Den där klumpen är tillbaka.
Den som alltid sitter där när något inte står rätt till.
Suger på mitt inre,
slickar in allt i ett svart hål
och stampas ut någonstans på andra sidan.

Klumpen kom i samma ögonblick jag såg dina mungipor ge med sig.
De orkade inte,
de klarade inte trycka ända upp.
Du är för trött,
dina ögonlock trycker
och du orkar bara inte.
Men viljan finns kvar,
den ligger därinne någonstans
och iakttar varje slutande steg den missar.
Men den kommer så småningom nå sin utbrändhet
och förmultna på högst otrevligaste sätt.

Att hålla en låga i handen bränns,
men jag är villig att hålla den tills min hand blivit aska.
Vad som helst för att få livsglädjen att fortsätta,
få den att återuppta vad den lämnar,
starta på nytt igen och brinna vidare.
Oturligt nog är detta saker som händer,
men jag är fullkomligt ärlig när jag säger
när du slutar le
kommer en bit av mig att dö.

Another Bottle Hits the Floor

I’ve never felt this close to the ground before.
Day in and day out,
spent on the floor.
Bottle in my hand,
the other pressed against my chest.
The only way I stop the thoughts from entering is to keep shaking my head as hard as I can.
I pass out
wake up
and do it all over.
I don’t know how much more of this I can take.
I’m bleeding out and there’s no one to mop up the mess.
I take a cloth and wipe the floor.
The sick stench of iron burns my nostrils.
I scrub.
I scrub so hard I rip one of my nails off as I flinch with the cloth.
I give up and turn back to the bottle.
I close my eyes,
take a deep breath,
hum my favourite song and open them again.

There is no blood.
There is only the bottle
and the pain in my chest.
The bottom of a bottle doesn’t give you answers,
it just postpones the questions until you’re ready to deal with them.

Suffering for love is okay,
but it’s not worth bleeding out for,
so get up.

Idioten Som Såg Framtiden

Ett fyrfaldigt leve för idioten,
han leve,
hurra.
hurra.
hurra.
hurra.
Han fumlar genom tankar
genom beslut
i en värld utav blommor och bin.
Han ramlar genom livets buskar och äter omogna bär från dess grenar.
Han dansar,
svingar sina armar som en väderkvarn
i hopp om att träffa den ’rätte.’
Han kastar granater hejvilt
och skjuter med sin AK
bara för att få uppmärksamheten.
Alla tror att han vet vad han gör,
men ingen vet
att han egentligen inte har en aning.
Han är vilsen,
förlorad i ett alternativt universum
och vi ser inte vad han ser.
Han ser vad vi kommer få se.
En värld så torr att läpparna skrumplar tillsammans
och förhindrar oss från vidare kommunikation.
En värld där det internationella språket inte längre är Engelska,
utan dövspråk.
Jo, idioten vet vad som kommer,
han kan bara inte förvarna oss
han är för upptagen med att gå på rosor.

Har du frågor, åsikter eller vill rent av prata om något så coolt som prickarna på en nyckelpiga?
maila mig på [ alexjackralph@gmail.com ]

Tack för er tid.

/AjR

Bus to Future Leaves in Five Minutes

Scatter your thoughts,
so much going on,
in such a small amount of time.
Follow the breadcrumbs,
they’ll lead you somewhere.

In confusion,
break the glass,
hold your breath
and count the clock’s strokes.
1
2
3
Stand up,
break off,
beat the leader,
win the race.

Fight the current,
wake up sober,
fuck up dinner,
waste an hour,
pour some champagne,
you only just made it through another day.
Fought the current,
woke up sober,
fucked up dinner,
poured the champagne,
missed the glass,
another new year spent sprawled on the couch.

Hungover,
brainstorming ideas,
firing rockets,
driving cars,
flying planes,
riding trains,
mass-producing chemicals .

Flush the toilet,
don’t look back,
go to bed,
what did you accomplish today?

Fyra Sidor Räcker Inte För Detta Kapitlet

Man säger ofta att man inte ska gräva i det gamla.
Lämna det som hänt bakom sig,
låta det bli gammalt och dö.
Jag tror livet är en bok,
varje dag är en ny mening
och varje händelse är ett kapitel.
Boken beror på hur länge händelsen varar,
det kan vara något tråkigt,
det kan vara något kul,
men förr eller senare tar det slut
och då slår man igen den färdiga boken om den delen av sitt liv.
Man lägger upp boken på en intern bokhylla man har
och öppnar en ny för kommande händelser.
Ibland tar man fram de äldre böckerna för att återigen återuppleva dem som om de vore din favoritbok.
Som den bok du alltid tvingade pappa att läsa varje kväll
när du skulle sova.
Ibland tar man fram dem för att lära sig av sina misstag
eller att bara dra ner sig själv i dåliga tankar.

Att tankar skriver ner sig själv automatiskt i huvudet
är inte en säkerhet på att de faktiskt sparas.
Att skriva ner tankar är viktigt,
inte bara för dig själv
utan för andra också.
Det är inget brott att glömma småsaker.
Men tänk på att det som betyder småsaker för dig kan mycket väl betyda stora saker för andra.

Call the Sun to Solve Our Problems

I want to level the sun with the earth.
Watch it disintegrate.

Burn the flesh of the evil,
praise the existence of the good.
Feel the weak in all their atrocity;
heal the strong with their ignorance.

Witness the burning of the forest,
a crowded surface,
followed by instant shadows;
Sad eyes gleaming through the dark.
Do you see them?
Can you hear them?
Reach out to touch,
to turn,
and be burnt.  

Number prosthetic,
you won’t see them again.
The smiles,
the eyes,
the faces of happiness.
When the flame reach us,
we’ll disappear like everyone else.
You might as well forget today as you can’t remember yesterday
and you won’t even be here for tomorrow.

Klockan Stannar Inte För Att Livet Tar Semester

Frustrationskänslorna ligger som krut i bringan på mig,
redo att explodera vid minsta lilla.
Minsta lilla tanke, minsta lilla yttrande utav ditt namn
skapar en så stark brännande frustration inom mig att jag tror min bröstkorg ska brinna upp.
Dina osynliga händer har ett så hårt grepp runt min hals att jag inte kan andas ordentligt
och till och med min syn har börjat fela.
jag ser inte klart,
behöver en ficklampa för att lysa upp den väg jag måste ta och även då är vägen halft utsuddad.
Med önskan om att jag kunde få en magiskt penna och rita in den saknade delen,
rita in guldkorn att plockas i kanten av vägen,
med grönare gräs
och en ljusare himmel,
men det kallas inte mirakel för att det händer ofta.

Förtvivlat sitter jag och väntar på Leonardo Di Caprio som ska tala om för mig att det är dags att vakna.
Att han planterat en idé i mitt huvud för att han behövde något i mitt undermedvetna.
Jag skiter fullständigt i vad han behövde ha tag i,
bara jag får reda på att de senaste veckorna har jag levt i en drömvärld,
levt något som inte hänt
och att jag ska få vakna och återgå till hur det var.

Jag önskade att jag kunde ta avstånd från svaga människor,
men då hade jag varit tvungen att ta avstånd från mig själv,
eller vid närmare eftertanke är det nog det jag gjort.
För när man slutat lyssna på sig själv,
när kroppen och hjärtat gör tvärt emot vad hjärnan vill,
då är det risk att man packar ihop och sticker.
Jag vet detta,
jag vet detta för att jag vet med säkerhet
att om du skulle be mig att komma tillbaka,
kan vara nu, kan vara om tio år,
men jag är stensäker på att jag kommer krypa tillbaka till din sida utan att tveka.

We Don’t Notice It, But Time Stops When We Laugh

A faint blush,
a bloodrush,
an ear-to-ear smile,
a shaken hip.
The night is just getting started,
and the bar is lit up
by the best of personalities;
all gathered in one place.
Talking,
Singing
some even exchanging seducing glances and heading to the bathroom.

Clashing drinks,
A cheering chorus,
karaoke night,
the town is alive;
drink to it.
Drink to what you have,
not for what you’ve gained.
Because what you’ve gained can be lost,
what you have is what you keep.

Taunting lips,
lashing eyes,
arms wrapped around one another.
Celebrating today,
celebrating the ability to breathe,
walk,
joke,
to have fun,
even though time still goes on,
you keep partying,
because that’s how you live life to the fullest.
But you still have to go back to work in the morning,
probably with a sore head,
but think less of that now,

Have another drink,
and raise it for the ground you stand on.

En Plats Ljusare Än Sommaren

Söta vän,
jag vill visa dig,
jag vill visa dig en plats där solen alltid står på,
en plats där blommorna växer friskt
utan radioaktivt avfall.
Jag vill bevisa att det fortfarande finns en vilja i världen,
att det fortfarande finns goda människor,
att de du vänder dig till är dem du kan lita på
och inte dem som kommer föra dina ord vidare.
Jag vill skona dig från allt det onda,
vara din sköld mot allt det dumma,
och skölja bort all idioti du stått ut med från din kropp.

Den plats där solen alltid skiner, där blommorna alltid växer,
är också den plats där vinden alltid är frisk,
och det som lyser mest är våra leenden.
Vissa hade bara ryckt på axlarna, skakat på sina huvud
och sagt att jag inbillar mig, att det är så det ser ut när det är sommar.
Men jag vet att den finns,
och jag vill vara den som visar det för dig.
Men samtidigt vet jag att jag inte längre är den jag en gång varit.
Jag brukade vara en romantiker,
nu är jag bara en obotlig pessimist.
Jag dricker och röker,
knarkar clichéer
och drar dåliga vitsar.
Jag vill inte ge dig förhoppningar
då jag i slutändan mest troligt kommer visa mig vara precis som alla andra.
Men om du ger mig tillgång i motgång,
din hand i min handske,
så tror jag vi båda kan åter hitta  till den plats jag vill visa dig
där världen är som ljusast,
och där människan är som gladast.
I den världen kan vi gömma oss
och låta fantasin bygga en bättre värld inom en värld
där harmoni i samlevnaden är den enda regeln.