Min Hjärna Är Som Ett Bibliotek

Ibland visualiserar jag att jag öppnar mitt huvud och plockar ut min hjärna,
lägger den på ett bord och bankar skiten ur den med en slägga.
Jag tror det är det enda sättet att verkligen komma nära inpå
och verkligen förstå hur jag själv fungerar.
Det är det enda sättet att ge andra insikt
om hur det är att leva med en konstant LSD infekterat bergochdal tankebana genom
färglada moln, kantiga noter och vad som bara kan beskrivas som cirkus musik.
Under detta är ett djup som många ofta får smaka på
men sällan får uppleva.
Men inom det djupa
det filosofiska
döljer sig också deprissionen
i form av en grå, tråkig bubbla som suger åt sig allt det negativa
och snurrar det runt, runt som kläder i en tvättmaskin

och slutar inte förrän alla saker blivit omhändertagna och bearbetade.
Men inte ens då är det lugn och ro.
Alla vardagsgrejer som måste skötas,
alla som måste ha uppmärksamhet,
samlas i egna fack lite här och var i olika former i olika skrymslen i min skalle
och glöms ofta bort.
Det är inte som att jag är självisk,
jag väljer bara tankeverksamhet framför praktiskt erfarenhet
och jag tror alltid det kommer vara så
till den dagen livet är färdig med mig.