En Plats Ljusare Än Sommaren

Söta vän,
jag vill visa dig,
jag vill visa dig en plats där solen alltid står på,
en plats där blommorna växer friskt
utan radioaktivt avfall.
Jag vill bevisa att det fortfarande finns en vilja i världen,
att det fortfarande finns goda människor,
att de du vänder dig till är dem du kan lita på
och inte dem som kommer föra dina ord vidare.
Jag vill skona dig från allt det onda,
vara din sköld mot allt det dumma,
och skölja bort all idioti du stått ut med från din kropp.

Den plats där solen alltid skiner, där blommorna alltid växer,
är också den plats där vinden alltid är frisk,
och det som lyser mest är våra leenden.
Vissa hade bara ryckt på axlarna, skakat på sina huvud
och sagt att jag inbillar mig, att det är så det ser ut när det är sommar.
Men jag vet att den finns,
och jag vill vara den som visar det för dig.
Men samtidigt vet jag att jag inte längre är den jag en gång varit.
Jag brukade vara en romantiker,
nu är jag bara en obotlig pessimist.
Jag dricker och röker,
knarkar clichéer
och drar dåliga vitsar.
Jag vill inte ge dig förhoppningar
då jag i slutändan mest troligt kommer visa mig vara precis som alla andra.
Men om du ger mig tillgång i motgång,
din hand i min handske,
så tror jag vi båda kan åter hitta  till den plats jag vill visa dig
där världen är som ljusast,
och där människan är som gladast.
I den världen kan vi gömma oss
och låta fantasin bygga en bättre värld inom en värld
där harmoni i samlevnaden är den enda regeln.