Det Hade Kanske Varit Lättare Att Se Om Jag Varit Blind Trots Allt

Du,
kära du,
kan du höra mig?
Jag behöver svar,
ett gott råd
en hjälpande knuff i rätt riktning.
Hur gjorde du när tiderna var tuffa?
När allt du rörde brann upp och försvann?
När varje andetag kändes tyngre än fotstegen du tog?
Vad gjorde du
när vad du än sa kom ut fel?
När dina händer darrade okontrollerat
oavsett vad du gjorde?
Vad gör man?
Vad gjorde du,
när dina egna problem vägde mer än alla världsproblemen tillsammans?
När fyrverkerierna på nyår signalerade ett nytt år och du kände redan då att du inte skulle åtstadkomma något?
När du fyller ett glas till med den starkaste alkoholen
och halsar den med den varmaste skammen människan känner till?
Vad för sorts liv är det man leder om man hela tiden sviker sig själv för att folk runt omkring en missar det?
Vill man visa det?
Det handlar väl om uppmärksamhet trots allt?
Inte förräns du kan balansera din mentalitet vet du vad som gäller.

Säg mig,
kära du,
min stjärna,
vad ska man göra,
när man gått vilse på en väg som alltid varit spikrak?