Tänk Om Man Kunde Se Sin Framtid Genom En Kikare

Jag har kommit till det stadiet
då man få gånger man kan se sig i spegeln och känna sig nöjd med det man har bakom sig
utan att titta fram och se det som ligger framför en och få ett nervöst sammanbrott.
Det hopar upp sig på båda sidorna tills tornen till slut ramlar över dig,
slukar dig,
och du försvinner från radarn.

Många ser det som en anledning att bete sig illa,
trycka ner sig själva och önska sig till andra platser,
medan andra ser det som en utmaning,
ett kall,
en uppgift,
som de måste tackla för att visa för alla vem de är.

Det är i dessa situationer antingen den svagaste eller den starkaste inom oss kommer fram,
och beroende på vilken som kommer fram,
blir det olika slut på kapitlet.

Det är bara i spegeln du kan se högar med problem,
högar med önskningar,
hämningar,
olyckor,
ånger
och
lycka.
Det är bara där du ser vad du lämnar efter dig.
För att egentligen se vad som är framför dig behöver du en kikare.
Kraftiga sådana,
för att se vilken väg du i framtiden ska välja,
för att komma rätt.
Om alla skulle gjort så, skulle det inte finnas något fel.
Om du gjorde så,
skulle du komma hur långt som helst,
fast å andra sidan,
om du gör det,
vet du redan vad som kommer hända,
och då blir du inte lika överraskad,
när det slutar lyckligt.